Den Gudomliga Komedin

Hej bekanta och obekanta!

Det blir sista inlaegget for tva veckor eftersom vi pa onsdag aker till en by och forsamling daer MaleKu-urbefolkningen bor. Jag vet inte mycket mer aen att de aer smajordbrukare med eget sprak och att det aer olidligt varmt daer de bor. Dios conmigo!

I forrgar tog Maria och Lilian med mig pa en "tour" genom La Carpios fattigaste och farligaste delar. Jag trodde jag hade sett fattigdom. Jag forstar nu varfor befrielseteologer pratar om att uppraetta himlens rike for manniskorna haer pa jorden till att boerja med genom att bryta fattigdomens bojor foer helvetet aer inte en plats som finns under marken. Barn som leker bredvid en flod som samlar allt avloppsvatten fran San Jose med forstaeder. Hus byggda med material fran soptippen, fallfardiga och redo att skoeljas bort vid foersta stortregn. Jag har inga kort for det vore farligt att ens ta fram kameran i det omradet mitt pa dagen. Jag sag manga kyrkor pa vagen genom omradet och de pekade ut langs vagen "den har senoren goer mycket for barnen" och andra fick bara kommentaren " de har en kyrka haer, men de goer ingenting". Manga fragor vaecktes om kyrkan och om var vaerld i allmaenhet. Det kaenns hopplost.

Samma kvaell var vi i ett fint hem, lite som ett svenskt svenssonhem. Kontrasten gjorde en nastan lite illamaende. Vi at god mat, spelade Nintendo Wii, snackade om vilka datorspel vi tyckte om med de tyska ungdomarna pa ILCO. En forsmak pa en omstallning som vaentar mig och som jag inte vet hur jag kommer reagera pa. Det kaenns inte rattvist.

Igar akte Toni hem till Sverige pa grund av halsoskael. Vi hoppas han kommer tillbaka.
Vi kommer sakna dig Toni! (och du! Snyggaste tatueringen nansin?!)

Haer aer ocksa mitt forsta resebrev:

Vi faerdas full fart framat. Smala gator, mycket folk, tokiga forare. Vi aker runt San José forbi tiggare och forsaljare vid stoppljusen, till den farliga kakstaden San Miguel, vi besoker tva av vaerdpappan Pedros otaliga barn.
Jag forsoker saetta pa mig sakerhetsbaeltet for faerden kaenns livsfarlig, men det finns inga.

Bilturen jag och Stine fick runt huvudstaden med vardpappan Pedro var en bra introduktion till var tid haer. Upplevelserna susar forbi i full fart haer och ibland blir man chockad av nagot. Manga ansikten och platser har passerat sedan den daer forsta dagen och miljoner intryck.

Jag har bytt vaerdfamilj, jag har levt med nicaraguanska invandrare i en kakstad, jag har blivit baettre pa spanska, jag har badat i de stora vagorna vid Karibiekusten. Jag har laert mig att Costa Rica aer ett land fullt av motsattningar. Haer finns diskriminering, vald (helgen som var horde jag pistolskott utifran gatan), galen trafik, kalla naetter. Det finns ocksa en familj som tagit emot mig med oppna armar, nya vaenner, en liten men modig kyrka, nyifkenhet och oeppenhet. Det finns sol, regnskogar och vita straender. Men inga saekerhetsbaelten.

Vi har staellts infor stora utmaningar. Att gatorna aer potentiellt farliga kan goera en vanlig bussresa jobbig. Vi har haft stormiga diskussioner i gruppen. Nagra av oss har haft hemlaengtan. Det har ofta varit svarare aen jag trott.
Men jag aer glad over att aentligen vara haer.

Vi har moett en kyrka i en traditionell del av vaerlden som jobbar med synen pa manniskor som lever med HIV, en kyrka som ordnar lekar i kyrkorummet foer ungdomarna i kakstaden och som erbjuder raettshjaelp for invandrare. Hela tiden forsoker man vara naervarande i de utsattas situation. Jag hoppas att detta ska paverka mig lang tid framover och fortsaetta inspirera mig sa mycket som det redan gjort.

Jag taenker pa vad Bjorn, laeraren pa beraettarkursen Haernoesand, sa till oss; om det gar tillraeckligt fort hinner inte oron, skammen och raedslan med. Ibland saknar jag min familj, min laegenhet och det redan bekanta. Haer kommer upplevelserna farande mot oss i full fart: smala gator och mycket folk. Man kaenner sig som en tokig forare med gasen i botten for att se vad som vaentar bortom naesta kroen. Vem har da tid att taenka pa saekerhetsbaelten?
Johannes Rodén

* Iglesia Luterana Costariccense

Johannes... Juanes

Artisten Juanes

Haer i Costa Rica har jag blivit Juanes.
Vilket tycktes vara ett genidrag, Johan borde rimligen bli Juan och Johannes Juanes.

Juanes betyder daremot Juan i plural samt aer namnet pa Latinamerikas storsta artist. Folk kommer forvisso ihag vad jag kallas, men alla saeger direkt efter att man skakat hand "Juanes? Como el cantate!" (sangaren). Naer jag har pa mig svart skjorta, vilket jag lampligt nog fick med i packningen vaentar den uppenbara kommentaren "TIENE LA CAMISA NEGRA!" (efter hans storsta hit: "(tengo la) camisa negra").

Skaemten borjar bli gamla och jag borjar vaenja mig.

Med vaenliga haelsningar till alla daerhemma
/ Juanes

----------------------------------------------------------
Karibiska kusten

Karibiska kusten

Karibiska kusten

Familjen: Mercedes, Maria, Lilian, Cesar, Gustavo

Haeng pa La Carpios hetaste innestaelle efter kyrkan

Costa Rica! Costa Rica?

For nagra manader sedan skrev jag ett inlagg pa en annan blogg om min stora lycka over denna mojlighet.

Det var kortfattat eftersom de kanslor jag da kande och de tankar jag da tankte var smatt omojliga att formulera i ord. Jag skrev helt enkelt "Costa Rica! COSTA RICA!!!"

Naer den forsta overraskningen lagt sig kom en annan kaensla over mig som i bokstaver nog skulle se ut som "Costa Rica... COSTA RICA???". En period av att beratta for familj, vanner och arbetskamrater tog vid dar jag forsokte forklara att och var det var jag skulle aka. Efter att forst ha nojt mig med ett " Nej, inte Puerto Rico, det ligger i Karibien, Costa Rica i soedra Centralamerika" insag jag till sist att jag var tvungen att ta reda pa mer. Efter snart 2 veckor i landet har fakta berikats med upplevelser och jag ska forsoka forklara foer den som laeser om var jag egentligen aer nagonstans (lektion ett: Costa Rica inte Puerto Rico).

Haer kommer en lite laengre presentation och jag ska i kommande inlaegg ocksa forsoka presentera ILCO-kyrkan och dess lutherska identitet och befrielseteologiska utformning lite mer utfoerligt.

Costa Rica - Pura Vida

Costa Ricanerna aer vad jag fatt uppleva for det mesta ett vaenligt och stolt folk. Man har ocksa ett drag av stolthet ibland overgaende till chauvinism over sitt starkt spanskaettlade arv vilket ocksa syns i anletsdragen hos manga costaricaner. Uttrycket ''Pura Vida!'' gaeller som allmaent uttryck i landet for hej, hej da och allmaent maende och beskriver ocksa folkets installning till mycket. Det betyder ordagrant Rent Liv men har som jag upplevt det framforallt tagit sig uttrycket '' det loser sig''.

Costa Rica ligger nara centralamerikas sydspets med Panama i soeder och Nicaragua i norr. I kortfattat skulle jag beskriva det som ett land med regnskog (med 5% av vaerldens biologiska mangfald), vackra kuster at bade vaenster och hoeger pa kartan och vidstraeckta faelt med antingen kaffe eller banan. Om du inte stoter pa varken regnskog kust eller faelt sa befinner du dig antingen i San Jose vilket aer en miljonstad som dominerar landet (med cirka 1/4 av landets befolkning pa cirka 4.5 miljoner invanare) eller vid foten av ett berg - troligtvis en vulkan vilket det finns nagra stycken av (aktiva dessutom).

Kaffe och banan ar perfekta att odla i Costa Rica, vilket aer en stor resurs for landet i dess exportinriktade ekonomi. Det ena leder daeremot inte till det andra utan kaffet som serveras ar vattnigt med 25% socker medan bananerna ibland anvands till matlagning och da smakar potatis.

Regnskogarna aer en del av klimatet haer men det ena leder inte till det andra aven i San Jose borjar det ocksa regna klockan 13, plus eller minus en kvart. Och regnar goer det! Efter att ha bott i baegge laenderna skulle jag saega att Costa Rica aer som Irland med lika mycket men lite varmare regn, fler apor men ungefaer lika manga bonder.

Under 60 & 70-talet insag man att regnskogen aer en stor resurs inte bara som traeindustri och en stor politisk forandring i ekologisk riktning skedde i landet som idag till cirka 25% bestar av naturreservat. Detta har gjort landet till ett populart resmal for regnskogsturism. Laegg dartill att landet har strander bade vid Stilla Havet och Atlanten och man far resultatet att 10 % av landets ekonomi utgoers av turism fraemst fran USA och Tyskland- en enorm procent.

Dessa resurser har bidragit till att Costa Rica ibland kallas foer Latinamerikas Schweiz. Inte for att Schweiz har sarskilt manga naturresurser, men det ar rikt och det ar Costa Rica ocksa jamfort med sina grannlaender. Det kan man forklara forutom med landets resurser ocksa med en vettig politik som forts. Fattigdomen ligger trots detta pa 10% enligt FN-standarden och har gjort det under lang tid.

1948 utbroet ett kort inbordeskrig i landet och som segrande ur striderna kom en upplyst plantageagare pa de fattigas sida - president Jose Figueres Ferrer "andra efternamnet?". Han aterinstiftade demokratin, blev socialdemokratisk president i tre omgangar och och gav omdelbart kvinnor, svarta och urbefolkningarna fulla medborgerliga raettigheter, inforde gratis skola och sjukvard och la ned landets forsvar med orden "manniskans framtid kan inte innehalla arméer".

Dessa reformer har fortsatt paverka Costa Rica och an idag ar skola och sjukvard kostnadsfritt foer costaricaner och landet har sedan dess inte varit i krig och ocksa undvikit de militarjuntor som funnits i andra delar av latinamerika. Att Costa Rica idag aer ett for sitt omrade sa valbaergat och vaelorganiserat land star mycket att tacka till den politik '' Pepe Ferrer'' startade i landet.

''Pepe Ferrer''
Idag ar aterigen socialdemokraten Oscar Arias president i landet sedan 2006, nagot man kan tycka badar gott eftersom han har ett Nobels Fredspris i bagaget. Costa Rica star dock infor en del tuffa utmaningar sarskilt efter att man ingatt CAFTA, centralamerikanska frihandelsavtalet med grannlaenderna och USA.
Costa Rica forsokte i det laengsta halla sig ute ur avtalet, men da alla andra landerna i centralamerika gatt med kande man sig 2007 illa tvunget. Oron ar nu att omraden som statligt monopol (och daermed garanterad tillganglighet for alla costaricaner) pa el och telefoni och den stora andelen nationalparker ska paverkas negativt. De ILCO-stipendiater fran Svenska Kyrkan som var haer foerra aret deltog i de stora demonstrationer som kyrkan deltog i forra aret.

Historia
Namnet Costa Rica fick omradet redan av sjaelvaste Christofer Columbus, som nadde landet 1502 och da levde daer sjaelvstaendiga indianstammar, men det fanns inga hogkulturer som Inka eller Aztek-riket i landet. Columbus trodde att landet var rikt pa guld och dopte det darfor till rika kusten men skenet bedrog och landet blev inte mer aen stor bondkoloni under nagra hundra ar - men forst efter att det tagit 60 ar for Spanien att besegra landets kampvilliga urbefolkning.

1821 fick Costa Rica sjaelvstaendighet fran Spanien som en del av Mexikos territorium och blev sedan sjalvstaendigt 1838.

Forst efter 1800-talets andra haelft tog utvecklingen fart i Costa Rica da kaffe och bananer borjade odlas i landet, tillsammans med detta kom ocksa en invandring av jamaicanska befriade slavar som idag utgor ca 1% av befolkningen pa landets ostkust. I borjan av 1900-talet hade man en politik som gick mer mot en valfaerdsstat aen t.ex. i Sverige. Ekonomiska intressen och inre stridigheter i landet bromsade dock denna utveckling fram till ovan naemnda Peppe Ferrer vann inbordeskriget 1948.

Pa 1970-talet kastades stora delar av latinamerika in i inbordeskrig eller styrdes av grymma militaerdiktaturer. Costa Rica holl sig undan fran detta, medan grannlandet Nicaragua hade under naestan 50 ar styrts av generalen Somozas jaernhand. Valdsamt motstand mot regeringens metoder och korruption utbroet i landet 1978 och ledde till ett kort inbordeskrig dar de socialistiska Sandinisterna stoertade Somoza 1979. Kriget skulle dock fa en fortsattning jag ska beskriva ingaende eftersom det fatt effekter som idag har sa pass stor inverkan pa Costa Rica.

Interna strider i den nya makteliten ledde till att vissa grupper brot sig ut for att gora motstand. Naer Reagan kom till makten borja USA stodja Contras-rebeller med vapen och finansiering - utan detta stoed hade Contras inte kunnat klara sig i landet. Contras var inte en enhetlig rorelse utan snarare ett potpurri av rebeller som ofta inte var annat aen rena banditband och i deras spar foljde mord och tortyr. Contras utgick fran baser i Honduras och efter press mot landets motvilliga regering ocksa Costa Rica. Med hjaelp av CIA som organisatoer anfoell Contras militaera och civila mal i Nicaragua. Sandinisterna som blev alltmer pressade vande sig till Kuba alltmer for stoed.

Contras-soldater
Ett av mina favoritband, punkreggaerockarna i the Clash' 4e album "Sandinista!" har sitt namn efter sandinisterna och pa laten Washington Bullets finns en kraftfull kommentar mot den Kalla Krigs-imperialism som bade oest och vaest gjorde sig skyldiga till under 80-talets borjan.
(Kolla in the Clash haer - http://www.youtube.com/watch?v=PNdy2z23kIw)

Bandet bakom London Calling och Rock the Casbah
1984 valdes sandinistledaren Daniel Ortega Saavedra till president i ett val som bedömdes rättvist av internationella observatörer men inte av oppositionen som ansag att man inte fatt tid att forbereda sig och kriget fortsatte. 1986 fälldes USA av Internationella Domstolen i Haag for sitt stod till Contras (detta stoed gav CIA trots att amerikanska kongressen stoppat allt stoed till Contras och man finansierade genom att saelja vapen till mullorna i Iran och kokainforsaeljning).

1986 var ocksa det ar som fred kom till Nicaragua, efter att att Oscar Arias, Costa Ricas nuvarande president vunnit landets val i en tid stora demonstrationer mot kriget i Nicaragua skakade landet. Arias forbjod omedelbart alla amerikanska flygbaser for Contras-stoed i landet och samlade centralamerikas laender till gemensamma fredsforhandlingar som ledde upp till freden i Nicaragua. 1987 fick Arias foer detta Nobels Fredspris.

Oscar Arias
I de allmänna valen i slutet av 1990- och början av 2000-talet blev sandinisterna besegrade. Men 2006 valdes Daniel Ortega åter till president. Den nicaraguanska familj jag bor hos har forklarat en hopploshet over att vem som styr landet pa pappret ar irrelevant nar korruptionen ar sa pass utbredd och den rika eliten kontrollerar de ekonomiska resurserna. Pa satt och vis var landet rikare innan inbordeskriget, med Somoza, har man forklarat for mig men att man da vara bade fattiga och utan yttrandefrihet - nu har man atminstone det senare vilket forhoppningsvis kan vara den forutsattning landet behover for att nagon gang kunna fa en riktig foraendring.

Under 80, 90 och 2000-talet har Costa Rica styrts av antingen socialdemokraterna i Partido Liberacion National och kristdemokrater. Korruptionsskandaler av regeringschefer fran bade hogern och vanstern skakade under mitten av detta decennium landet. Som forsta u-land har Costa Rica satt malet att bli koldioxidneutralt till ar 2021.

Sociala Motsaettningar och Mojligheter

De 3% av befolkningen som aer jamaicaattlade talar kreolengelska och lever i den traditionellt sett nagot fattigare ostra delen av landet och fick inte flytta ifran delen av landet forran forst efter andra varlskriget vilket lange gjorde det omojligt for denna grupp att som andra delar av landet resa sig ur fattiga villkor.

Urbefolkningarna star for cirka 2% av befolkningen och har genom arhundrandena sedan Columbus fortryckts hart. Det aer svart for denna grupp att bryta arhundraden av ekonomisk missfordelning, sarskilt eftersom man livnaer sig mycket pa smaskaligt jordbruk som ar extra kansligt for de internationella systemen av subventioner och prisdumpningar mot den fattigare delen av varlden fran USA och EU.

Costa Rica har även en stor mängd flyktingar - fraemst fran krigen i Colombia och Nicaragua. Costa Rica tog ocksa in manga flyktingar fran inbordeskrig och diktaturer i latinamerika under 70 - och 80-talet.

10-15% av Costa Ricas befolkning utgors av nicaraguanska migranter/flyktingar - dvs nagonstans runt 500 000 personer. En helt enorm siffra och en stor pafrestning pa landets valfaerdssystem. Dessa flyktingar fran fattigdomen i grannlandet lever jag med idag i kakstaden La Carpio - ett typiskt omrade dit denna marginaliserade grupp forpassas (kaenner vi igen historien). Diskrimineringen aer utbredd mot nicaraguanerna som beskylls for det mesta som gar fel i landets inrikespolitik (kaenner vi igen historien) och har inte samma mojligheter till sjukvard, skolgang, bidrag och dylikt och trots att familjen jag bor med har bott i Costa Rica i 11 ar har man inte fatt Costa Ricanskt medborgarskap och de rattigheter som darmed foljer. La Carpio har ett rykte om sig att vara ett av landets farligaste omraden med vald, droger och annan brottslighet men samtidigt har jag inte sett till en enda polis daer men varje dag som jag varit haer i den soemniga strandorten Cahuita pa karibiekusten.

''Somos un grupo muy marginalizado'' sammanfattar matriarken Maria - '' vi aer en mycket marginaliserad grupp''.

En annan roest som ger en annan vinkel pa det hela gav den nicaraguanske taxichauffoeren som kor oss till Karibien-terminalen. Stolt forklarade han att ''nicaraguaner arbetar hart. De aer det folk som arbetar hardast i hela latinamerika" och mycket riktigt vilar mycket av Costa Ricas ekonomi pa att nicaraguaner gor de hardaste jobben for minst pengar - taxichaufforer och vaegarbetare i San Jose, hotellpersonal vid hotellen, bonder pa falten. Faktum aer att landet Costa Rica tjaenar pengar pa att dessa manniskor inte ges samma rattigheter, vilket i langden skulle garantera dem battre utbildning, battre loner, battre liv.

Men faktum kvarstar. Costa Rica aer centralamerikas Schweiz. Haer finns moejligheter att utveckla den vaelfaerdsstat som paborjats. Jag har hopp trots allt. For det finns manniskor som Justo, ungdomspraesten pa ILCO - som vill forandra balansen i vagskalarna. Sa lange det finns de som vill foraendra kan man fortsaetta hoppas.

----------------------------------------------------------------------------

Slut pa mitt mastodontinlaegg om Costa Rica. Framover ska jag laegga upp intervjuer med nagra av dessa personer jag namnt - Maria, Justo, senora Janet och andra som jag inte naemnt som Manuel som jobbar med HIV och HBT-fragor. Forutsatt att jag far stjala deras tid. Fortsatt kommentera!

Fem saker man inte ska goera i San Jose

Hej Lulea Stift, hej Alidhems Forsamling, hej familjen, vaenner, bekanta och obekanta!
Vill passa pa att valkomna till att maila mig de som av nagot skael vill att jag ska titta extra pa nagot projekt haer i landet; t.ex. Rattvisemarkt eller Fotboll for Livet. Min mail aer johannes_roden@hotmail.com

Haer kommer en bildkavalkad fran San Jose

Kakstaden San Miguel, dar min forsta "vardpappas" cirka 19-ariga dotter bor med annu en dotter som ar cirka 7 ar; om jag forstatt hela situationen raett. Det ska vara San Jose's farligaste.

Insidan av ett kakstadshus. Man forstar att maste vara kallt vissa arstider, men det faktum att de har TV, en aldre dator, kyl och frys dar inne ar inget man som svensk forestaller sig nar man ser den korrugerade platen.

San Miguel, till hoger Pedros yngsta dotter

Michael, aldsta pojken vi bodde hos och en av hans manga krigartuppar, inga lagar om djurplageri haer inte!

Utsikten fran Janets dorr, sa har ser det ut mest varje morgon, dimholjda berg som ger loften om kraftiga eftermiddagsregn... varje dag

Till vanster som jag bor hos nu och till hoger Brenda som Jenny bor hos. Baegge nicaraguanskor levandes i La Carpio.

Abigail, en snall tjej som jag bodde hos i Alajuelita i Señora Janets hem

Tro det eller ej, men den haer lillbrorsan till mig aer 11 inte 7 och om han nansin forlater mig for att jag var tvungen att flytta till La Carpio for framtiden utvisa. Vi hade en oerhort rolig tid ihop i alla fall. En liten Allan, aven om han heter Jose-David.

En Baby Shower vi var pa, haer haller mamman till den gravida en boen.
Janets slaktingar.

Underbara Maria som ar matriarken i huset jag bor i. Mannen ska jag fa traeffa ikvaell, han arbetar vid kusten och ar bara hemma varannan vecka. Lillgossen aer hennes barnbarn som haenger mycket hos oss.

Att Van Morrison fatt sin plats i hemmet kan bara betyda en enda sak - att jag har installerat mig!

Var traedgard i La Carpio, till hoeger en fotbollsplan som aegs av ett kanadensiskt projekt foer kvinnor som utsatts foer overgrepp.

I delar av huset ar dessa tunna platplattor det som skiljer oss fran vader och vind utanfor. I andra delar ar det cement

I kaken just framfor orangea lastbilen aer mitt hem.

En lite otydlig bild, men detta aer alltsa inne i La Carpios kyrkosal, dar projektet Futbol por la Vida (fotboll for livet) har en aktivitet, lite som kon-curlig skulle jag saega. Inte bara barn och tonaringar var daer for att vara med och leka utan killar i 23-arsaldern; kanske ett viktigt saett att fa komma bort fran en hard social miljoe i kakstaden.

Haer ar vi pa andra vaningen i kyrkan for att delta i en tyskalektion som en ungdomsledare hoell, vaelinvesterad tid i ett land dar turismen for manga ar en vaeg ur fattigdom. Ljuset hade gatt daruppe sa vi fick sitta vaegg i vaegg med de hoegljudda aktiviterna ovan. Ska bli kul att laera sig mer tyska hur som helst. Killen tredje fran hoger aer Cesar, min vaerdbrorsa.

Fem Saker Man Inte Ska Goera i San Jose

( En liten taevling for dig som laser)

1. Vara ute i San Jose nar det ar moerkt

2. Vara ute i San Joses kakstader nar det aer moerkt

3. Vara ute i San Joses kakstader nar det aer moerkt med ranbegaerlig "manbag", stor ryggsaeck och se allmaent gringo ut

4. Vara ute i San Joses kakstader nar det aer moerkt med ranbegaerlig "manbag", stor ryggsaeck och se allmaent gringo ut och sedan hoppa av bussen vid fel hallplats i kakstaden

5. Vara ute i San Joses kakstader nar det aer moerkt med ranbegaerlig "manbag", stor ryggsaeck och se allmaent gringo ut och sedan hoppa av bussen vid fel hallplats i kakstaden och sedan behova ga 1/2-1 kilometer vilsen i kakstaden vid 22-tiden pa kvaellen.

5 poang?

Grattis du aer Johannes Roden!

Det var en lang promenad att vandra.

Yea, though I walk through the valley of the shadow of death, I will fear no evil

For thou art with me.

(eller: hur jag taenkte att blir jag dodad pa utbytesprogram med kyrkan, blir jag sur pa Gud!)

Som tur var stod tre saker mig bi i mitt halvt skraeckslagna tillstand. For det forsta lyckades jag halla mig lugn genom att tanka att det var mina pengar man skulle vilja at, inte mitt liv men naer jag hade hunnit taenka sa langt insag jag att jag aeven efter ett eventuellt ran fortfarande inte visste var jag bodde. Da var det en himla tur att den andra sak som stod mig bi var mitt lokalsinne som valde en bra dag att fungera. Den tredje var det rad jag fatt innan resan hit; att man ska ga med blicken hart faest mot horisonten for att inte verka vilsen, radd eller sarbar.

Igar kvaell gick en ljusharig gringo med tva vaskor genom la Carpio vid 22-tiden med en blick mot horisonten som hade fatt Che Guevara att skaemmas.

En erfarenhet som jag inte goer om, men som kanske var nyttig i ett sammanhang da det morka hot om vald som man kanner i kakstaden (att varnas foer att ga ut efter 19!) hela tiden har en valdigt stark och negativ genomslagskraft pa var grupp svenskar.

¡Dios Conmigo!

1,2,3,4, 5 - o'clock rock!

¡Pura Vida!

Hej Lulea Stift, hej Alidhems forsamling, hej familjen, vanner, bekanta och obekanta!

Har kommer forsta inlagget om min tid i Iglesia Luterana Costariccense, en luteransk kyrka inriktad pa socialt arbete och influerad av den s.k. befrielseteologin - det vill saega med fokus pa kyrkans ansvar for svaga och utsatta grupper i samhaellet. Tyvarr har jag i detta forsta inlagg inte mojlighet att laegga upp bilder, men ni far halla till godo. Jag maste ocksa hem innan det blir morkt (efter 19) eftersom det da blir farligt att vara ute dar jag bor, sa ni far forlata stavfelen.

Nu ar jag framme i San José, vi anlaende 28 augusti mitt i natten. Vi inledde var vistelse med en chock modell storre, da vi efter hamtning pa flygplatsen istallet for att koras till det hus dar det sagts att vi skulle bo tillsammans slaepptes av i par om tva i olika delar av San José - Jenny & Toni i den fattiga & farliga kakstaden La Carpio medan jag och Stine som kan mest spanska hamnade i Alajuelita - en kakstad precis som La Carpio men i en lugnare del av omradet. De andra skulle vi inte traffa forran tva naetter senare.


Min och Stines tid i Alajuelita var fantastisk pa manga satt. Vi trivdes utmarkt i familjen hos Señora Janet, hennes man Pedro och hans tre barn Michael, Abigail och José-David och pa nagot saett lyckades jag och Stine komma overens.

Men det visade sig vara for bra for att vara sant. Pa fredagen naer vi traeffades igen flot en del problem upp till ytan och det avgjordes efter en langrandig gruppdiskussion av interna skael att jag skulle flytta till La Carpio och bo med Jenny, Toni flytta till omradet Heredia och Stine bo kvar sjaelv i Alajuelita - nagot som hitills visat sig vara den baesta av manga daliga losningar som lag pa bordet - atminstone for tillfaellet. En losning som for mig, trots att jag trivdes i familjen, pa satt och vis aer bra - i La Carpio bor vi mer i den verklighet som de Nicaraguanska flyktingarna/arbetsinvandrarna tvingas leva i - eller for att uttrycka det i klarsprak: "vi bor mitt i skiten".

Naer jag nu har chans att blogga ska jag ocksa beraetta lite om vad vi gjort hittills och vad vi kommer gora.

Pa torsdag kvaell gick jag och Stine till en malerikurs for barn och ungdomar som praesten i ILCO-kyrkan i Alajuelita haller i. Kyrkan aer stor som ett garage ungefar, men det vackra finns i det enkla - det ar ju sant att man kanske inte behover mer for att ha en levande forsamling. Pa sondagen gick vi pa gudstjanst och samme prast, Roberto (visst hette han sa?) visade aterigen sitt intresse for konst genom att rita streckgubbar och mindmaps pa en whiteboard under hela predikan for att forsamlingen skulle hanga med, forsta och provoceras.Gudstjansten borjade ocksa med att han delade ut textlasningar till forsamlingen, vi var vael en cirka 20 personer daer och han inbjoed folk att besvara fragor och lamna kommentarer under predikan. Roligt var ocksa att manga av sangerna handlade om campesinas bensinsstationpersonal och sa vidare - det vill saega ett avstamp i de utsattas verklighet; inte sjunger vi nagra sanger med avstamp hos flyktingar fran Irak eller dylikt hemma.

Jag och Stine fick ocksa besoka det farligaste omradet i San José; San Miguel - en riktigt ruffig kakstad. En Baby Shower/fiesta de nacimiento hann vi ocksa med av bara farten. Vi har ocksa hunnit med en trip till San José och planering av vara aktiviteter har vilka kommer inkludera ett ungdomslaeger i oktober samt flera langre perioder i urbefolkningsforsamlingar; 2 x 2 veckor samt nagra tillfallen i nagra dagar. Sedan ar det upp till oss att engagera oss sjaelva i Futbol por La Vida-projektet, projekten for nicaraguanska flyktingar/arbetsmigranter och
homosexuellas rattigheter. Kyrkorna haer - katolska, evangelikala och andra protestantiska har marscherat mot ett lagforslag om att tillata homosexuella partnerskap medan ILCO ar for dessa. Det kaenns bra. Varlden forandras och ocksa kyrkan vagar forandra sig.

Jag berattar mer om ILCO, Costa Rica i allmanhet och andra delar ur mitt liv haer i kommande blogginlagg.

La Carpio - En Kakstad

Vad menar jag da med kakstad? Jo, kakstad innebar korrugerat plattak, omalade cementvaggar, kalldusch ute pa garden, sliten toalett, inga innertak och vaggarna gar cirka 190 centimeter upp for att sedan sluta - lyhoert javisst! - men sa har jag ju andra sidan bott pa Nydalahojd i tva ar. I La Carpio har jag till skillnad fran Stine och Jenny och jamfort med min korta tid i Alajuelita en stor lyx - ett eget rum. Sammanlagt 6 personer, mig inraknat, bor vi pa 3 rum + ett kok/vardagsrum.

Samtidigt ar det latt att skenet bedrar, tak och innervaeggar i korrugerad plat och masonit ter sig ju for mig som svensk helt fruktansvaert som boendestandard. Samtidigt sa behovs ju kanske inte mycket mer i ett sa pass varmt land som detta, aven om jag inser att vintrarna i kombination med luftfuktigheten haer maste vara riktigt kalla. Men det tycks mig att istallet for att satsa pengar pa boende laegger man sina kaeraste slantar pa elektronik hellre aen boende; jag har baettre TV och stereo haer i kakstaden an hemma i Sverige - vi har till och med en karaokemaskin pa vilken jag och Jenny vann en tuff tavling mot mamman i familjen och Brenda genom att briljera pa Bill Haleys Rock Around the Clock. Lyssna pa den laten pa denna lank:

http://www.youtube.com/watch?v=F5fsqYctXgM

Missforsta mig raett, de har det otroligt fattigt haer och Jennys berattelse om att hon kopte en riktig fotboll i kompensation for en trasig plastboll hon rakat sparka i floden till en pojke i hennes familj och att detta fick honom att grata, det ar sant som tar en i hjartat. Señora Janet berattade att en drom for henne vore att fa lagga kakel pa sitt cementgolv men det aer for dyrt, vilket skulle kosta henne 30'000 colones - runtomkring 500 kronor. Samtidigt aer det sa laett att man som en person fran vastvarlden tanker att manniskor haer ska leva i hyddor och beratta sagor vid elden istallet for att se pa TV om kvaellarna - man far passa sig for tanken; " sa fattigt har de det inte, de har ju varsta ljudanlaggningen" - for inte heller i Sverige pastar man att nagon ar rik darfor att de valt att satsa pengar pa nagot sadant - faktum ar att deras mojligheter ar sa pass begransade att man inser hur mycket vi har att vara tacksamma for i Sverige och kanske kaenner jag ocksa lite skam for att dessa skillnader finns.