Den Gudomliga Komedin

Hej bekanta och obekanta!

Det blir sista inlaegget for tva veckor eftersom vi pa onsdag aker till en by och forsamling daer MaleKu-urbefolkningen bor. Jag vet inte mycket mer aen att de aer smajordbrukare med eget sprak och att det aer olidligt varmt daer de bor. Dios conmigo!

I forrgar tog Maria och Lilian med mig pa en "tour" genom La Carpios fattigaste och farligaste delar. Jag trodde jag hade sett fattigdom. Jag forstar nu varfor befrielseteologer pratar om att uppraetta himlens rike for manniskorna haer pa jorden till att boerja med genom att bryta fattigdomens bojor foer helvetet aer inte en plats som finns under marken. Barn som leker bredvid en flod som samlar allt avloppsvatten fran San Jose med forstaeder. Hus byggda med material fran soptippen, fallfardiga och redo att skoeljas bort vid foersta stortregn. Jag har inga kort for det vore farligt att ens ta fram kameran i det omradet mitt pa dagen. Jag sag manga kyrkor pa vagen genom omradet och de pekade ut langs vagen "den har senoren goer mycket for barnen" och andra fick bara kommentaren " de har en kyrka haer, men de goer ingenting". Manga fragor vaecktes om kyrkan och om var vaerld i allmaenhet. Det kaenns hopplost.

Samma kvaell var vi i ett fint hem, lite som ett svenskt svenssonhem. Kontrasten gjorde en nastan lite illamaende. Vi at god mat, spelade Nintendo Wii, snackade om vilka datorspel vi tyckte om med de tyska ungdomarna pa ILCO. En forsmak pa en omstallning som vaentar mig och som jag inte vet hur jag kommer reagera pa. Det kaenns inte rattvist.

Igar akte Toni hem till Sverige pa grund av halsoskael. Vi hoppas han kommer tillbaka.
Vi kommer sakna dig Toni! (och du! Snyggaste tatueringen nansin?!)

Haer aer ocksa mitt forsta resebrev:

Vi faerdas full fart framat. Smala gator, mycket folk, tokiga forare. Vi aker runt San José forbi tiggare och forsaljare vid stoppljusen, till den farliga kakstaden San Miguel, vi besoker tva av vaerdpappan Pedros otaliga barn.
Jag forsoker saetta pa mig sakerhetsbaeltet for faerden kaenns livsfarlig, men det finns inga.

Bilturen jag och Stine fick runt huvudstaden med vardpappan Pedro var en bra introduktion till var tid haer. Upplevelserna susar forbi i full fart haer och ibland blir man chockad av nagot. Manga ansikten och platser har passerat sedan den daer forsta dagen och miljoner intryck.

Jag har bytt vaerdfamilj, jag har levt med nicaraguanska invandrare i en kakstad, jag har blivit baettre pa spanska, jag har badat i de stora vagorna vid Karibiekusten. Jag har laert mig att Costa Rica aer ett land fullt av motsattningar. Haer finns diskriminering, vald (helgen som var horde jag pistolskott utifran gatan), galen trafik, kalla naetter. Det finns ocksa en familj som tagit emot mig med oppna armar, nya vaenner, en liten men modig kyrka, nyifkenhet och oeppenhet. Det finns sol, regnskogar och vita straender. Men inga saekerhetsbaelten.

Vi har staellts infor stora utmaningar. Att gatorna aer potentiellt farliga kan goera en vanlig bussresa jobbig. Vi har haft stormiga diskussioner i gruppen. Nagra av oss har haft hemlaengtan. Det har ofta varit svarare aen jag trott.
Men jag aer glad over att aentligen vara haer.

Vi har moett en kyrka i en traditionell del av vaerlden som jobbar med synen pa manniskor som lever med HIV, en kyrka som ordnar lekar i kyrkorummet foer ungdomarna i kakstaden och som erbjuder raettshjaelp for invandrare. Hela tiden forsoker man vara naervarande i de utsattas situation. Jag hoppas att detta ska paverka mig lang tid framover och fortsaetta inspirera mig sa mycket som det redan gjort.

Jag taenker pa vad Bjorn, laeraren pa beraettarkursen Haernoesand, sa till oss; om det gar tillraeckligt fort hinner inte oron, skammen och raedslan med. Ibland saknar jag min familj, min laegenhet och det redan bekanta. Haer kommer upplevelserna farande mot oss i full fart: smala gator och mycket folk. Man kaenner sig som en tokig forare med gasen i botten for att se vad som vaentar bortom naesta kroen. Vem har da tid att taenka pa saekerhetsbaelten?
Johannes Rodén

* Iglesia Luterana Costariccense