onsdag 1 oktober 2008

The Phantom Menace

Nu aer vi tillbaka fran Guatuso och jag ska skriva om MaleKu-indianerna och var tid hos dem men det far bli imorgon.

En av de faktorer som gjorde Guatuso sa perfekt i tiden foer oss var att det aer en lugn plats langt, langt ut pa vischan. Daer haender inte mycket valdsamt, eller mycket oeverhuvudtaget.
Men medan vi var daer dog ett spaedbarn i La Carpio naer dess mor hamnade i skottlinjen foer en gaenguppgoerelse. Naer jag fick hoera de nyheterna hoppade mitt hjaerta upp i halsgropen, hemma hos Maria aer alltid hennes barnbarn Gustavito som aer precis i den aldern och det kunde lika gaerna ha varit hans mamma Lilian och han.

Foer bara 2 veckor sedan stod Jenny med en pistol tryckt mot pannan och aeven om det aer laett att saega att de "bara vill ha ens pengar" sa aer det en svarare kaensla att frammana i det oegonblicket. Det var viktigt foer oss att komma bort fran den verkligheten.

Vi hann bara aka forbi pa ILCO-kontoret pa vaegen hem foer att bestaemma tid foer ett moete innan naesta oroande nyheter kommer. Pa ILCO finns tyska ungdomsvolontaerer som jobbar med bl.a. Futbol Por La Vida - fotbollsskolor och kvartersserier i fattigare kvarter. De hade varit pa fotbollsplanen, 4 volontarer, Gabriel - den ansvarige fran ILCO samt 10 barn naer 4 raskinn i ovre tonaren hade kommit dit och tagit upp gevar (!) ur svarta sopsaeckar och tvingat dem oeppna minibussen foer att ge dem allt de aeger.
Ingen kom till skada, men valdet kommer jag aldrig - aldrig nagonsin! - att vaenja mig vid.

Senare pa kvallen pratar Maria, min "vaerdmamma" med mig om att Justo varit foerbi och att de diskuterat att vi svenskar kanske kommer ges moejlighet att bo i ett hus i ett lugnare omrade. Det finns stunder da jag skulle foredra det, som nu naer jag kaenner att det aer brattom hem for det blir morkt vid 17.30 och Jenny blev ranad vid 18.

Samtidigt aer det viktigt foer mig att leva i just den verkligheten. Om inte alltfoer laenge aker jag hem for att bo i trakiga Umea medan varje dag for oeverskadlig tid kommer Lilian bo i La Carpio med Gustavo och behoeva oroa sig for att vara pa fel staelle vid fel tillfalle. Om jag vill komma naermare hennes vaerld maste jag vaga leva i den.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Grymt intressant och lite skrämmande att läsa.
Ser fram imot att sitta och lyssna och prata om dina äventyr.

/Cappi i Georgien!!

Anonym sa...

Georgien!

Har FN skickat dit trupp? Man far ingen info om utrikes haer direkt!

Ta hand om dig.

Mest kul forresten: Capi pa MaleKu aer bra bra. I 2 veckor gick jag runt och sa Cappi-Cappi!

/Johannes

Anonym sa...

shit pommesfrittes! men du lever iaf?